Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 1. Rädd och hungrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
22 TJÄNSTEKVINNANS SON
om natten. Den ringde mitt i veckan vid
begravningar och det var ofta den ringde nu under
koleratiden. Och om söndagarne, o, då ringde den så, att
hela familjen såg gråtfärdig ut och ingen hörde vad
den andra sade. Tutningarne om natten, när han
låg vaken, var mycket hemskt. Men värst var
eldklämtningen. Första gången han hörde denna djupa,
dova klang om natten föll han i fross-skakning och
grät. Huset vaknade alltid. -Elden är lös! hördes
någon viska. Var är det? Man räknade slagen och
så somnade man igen, men han somnade icke. Han
grät. Då kunde mor komma upp, stoppa om honom
och säga: Var icke rädd, Gud bevarar nog de
olyckliga! Det där hade han icke tänkt om Gud förr. -
Om morgonen läste pigorna i bladet, att det brunnit
på Söder och två mänskor brunnit inne. - Det var
så Guds vilja, sade mor.
Hela hans första vaknande till liv ingick med
klockklang, klämtning och tutning. Alla hans första
tankar och förnimmelser voro ackompanjerade av
begravningsringningar, och hans första levnadsår
utminuterades med kvartslag. Det gjorde honom
åtminstone icke glad, om det också icke gav någon
avgjord färg åt hans kommande nervliv. Men vem
vet! De första åren äro lika viktiga som de nio
månaderna före.
*
Vid fem år kom han i småbarnsskolan. Han
kunde sina läxor och läste rent innantill. Kamraternas
samliv tog bort enformigheten i hemmet, och
umgänget med samåriga från andra samhällsklasser
vidgade hans tankar, tog bort den monotona kritiken på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
