Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 4. Beröring med underklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJÄNSTEKVINNANS SON 69
trottoarlösa Holländargatan hittat en järnmutter. Den
tyckte han var rolig, ty den blev en bra slungsten på
ett snöre. Därefter gick han alltid mitt på gatan och
tog upp allt järn han såg. Som gatorna voro illa
lagda, och överdådigt körande icke var förbjudet,
så misshandlades redskapen grymt. Därför kunde
en uppmärksam vandrare vara säker på att varje dag
hitta ett par söm, en sprint och minst en mutter,
stundom en hästsko. Johan tyckte mest om muttrarne,
och tog dem till sin specialitet. På ett par månader
hade han samlat väl en halv kappe.
En kväll sitter han och leker med dem när
fadren kommer in i rummet.
- Vad har du där? säger fadren och gör stora
ögon.
- Det är muttrar, svarar Johan säkert.
- Var har du fått dem ifrån?
- Jag har hittat dem.
- Hittat dem? Var?
- På gatan.
- På ett ställe?
- Nej, på många. Man går mitt på gatan och
tittar ner, säger han.
- Nej, hör du, det går inte i mig. Det där
ljuger du. Kom in, får jag tala med dig.
Talet hölls med en rotting.
- Vill du nu bekänna!
- Jag har hittat dem på gatan.
Han pryglas, tills han »bekänner».
Vad skulle han bekänna? Smärtan och fruktan
att icke få slut på uppträdet avtvang honom följande
lögn:
- Han hade stulit dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
