Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 5. Med överklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
88 TJÄNSTEKVINNANS SON
dispyt med sin bror om läsarpräster. Denne hade vid
julbordet framhållit Fredmans epistlars djupsinnighet
och till och med satt dem i tankedigerhet långt över
läsarprästernas predikningar. Det tog eld i modren
och hon föll i hysteri. Detta var blott ett symptom.
Nu började hon, medan hon ännu var uppe, att
rusta barnens linne och kläder och städa lådor. Hon
talade ofta med Johan om religion och andra höga
frågor. En dag visade hon honom några guldringar.
- Dem skall ni få när mamma dör, sade hon.
- Vilken är min? frågade Johan, utan att fästa
sig vid tanken på döden. Hon visade en flätad
flickring med ett hjärta på. Den gjorde ett starkt intryck
på gossen, som aldrig ägt någon sak av guld, och han
tänkte ofta på den ringen.
I huset kom en mamsell för barnen. Hon var
ung, såg bra ut, talade litet och hade ibland ett
kritiskt leende. Hon hade varit hos en greve på Stora
Trädgårdsgatan och tyckte troligen hon hade kommit ner
i ett tarvligt hus. Hon skulle övervaka barnen och
pigorna, men med dessa umgicks hon nästan
förtroligt. Det var nu tre pigor, en husmamsell, en dräng
och en dalkulla i huset. Pigorna hade fästmänner och
det levdes lustigt i det stora köket, som sken ståtligt
med sin koppar och tenn. Där åts och dracks, och
gossarne blevo bjudna med. De kallades för herre av
fästmännerna och man drack deras skål. Husdrängen
var dock aldrig med: han tyckte det var »svinaktigt»
att leva så, för att frun var sjuk. Huset föreföll statt
i upplösning, och fadren stod svåra duster med
tjänarne sedan modren låg till sängs. Men modren blev
pigornas vän i döden. Hon gav dem rätt av instinkt.
Och de missbrukade hennes partiskhet. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
