Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 5. Med överklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
90 TJÄNSTEKVINNANS SON
när mamma ej fanns mer? Ödsligt, tomt. Ingen tröst,
ingen ersättning. Det var bara ett tjockt mörker av
olycka. Han spanade efter en enda ljuspunkt. Ögat
faller på modrens byrå, där Linné sitter i gips med
en blomma i handen. Där låg en enda fördel, som
denna bottenlösa olycka skulle medföra: han skulle få
ringen. Han såg den på sin hand. - Det är ett
minne av min mor, skulle han kunna säga, och han
skulle gråta vid minnet, men han kunde icke
underlåta att tycka, det var fint med en guldring. - Fy!
Vem tänkte den låga tanken vid modrens dödsbädd?
En sömndrucken hjärna, ett förgråtet barn. Nej
bevars, en arvtagare. Var han girigare än andra, hade
han anlag för snålhet? Nej, då skulle han aldrig
talat om historien, ty den var djupt begraven hos
honom; men han mindes den hela livet; den dök
upp då och då, och när den kom fram, i sömnlös natt,
i trötthetens sysslolösa stunder, så kände han
rodnaden hetta vid öronen. Då anställde han betraktelser
över sig själv och sitt uppförande och straffade sig
som den lägsta av alla människor. Först när han
blev äldre och lärde känna ett stort antal människor
och tankeapparatens mekanik, kom han på den idén
att hjärnan är en underlig ting, som går sina egna
vägar, och mänskorna äro nog sig lika även i det
dubbelliv de föra: det som syns och det som icke
syns, det som talas och det som tankes tyst.
Men vid denna tidpunkten fann han bara att han
var dålig, och när han kom in på pietismen, där det
talades om kampen mot onda tankar, insåg han att
han hade mycket onda tankar. Varifrån de kommo?
Från arvsynden och djävulen, svarade pietisterna. Ja,
det var han med om, ty han ville icke vara ansvarig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
