Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 6. Korsets skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJÄNSTEKVINNANS SON 107
han hungrig till sängs och ansåg sig som den
olyckligaste mänska som fanns.
Följande dag kom fadren upp på hans rum. Nu
sade han honom att han varit falsk, när han bett
mamsell om förlåtelse.
- Förlåtelse? Han hade icke haft något att be
om förlåtelse för.
Men nu skulle fadren böja honom, han måtte
göra sig aldrig så hård.
- Försök! tänkte han. Försöken uteblevo på en tid,
men Johan gick och stålade sig för att mottaga
böjningarne.
*
Brodren satt och läste vid aftonlampan uppe på
kammaren. Johan frågade: vad läser du? Brodren
visade titeln på omslaget. Där stod med stora
frakturer på gult omslagspapper den ryktbara titeln:
»En ungdomsväns varning för ungdomens farligaste
fiende.»
- Har du läst den? frågade Gustav.
Johan svarade ja, och drog sig tillbaka. När
läsningen var slutad, lade Gustav in boken i sin
byrålåda, och gick ner. Johan öppnade lådan och tog
fram den hemska skriften. Ögonen lupo över sidorna
utan att våga stanna. Knäna skallrade, blodet
försvann från ansiktet, pulsarne fröso. - Han var
sålunda dömd till döden eller vansinnet vid tjugofem
års ålder. Hans ryggrad och hjärna skulle rinna
bort, hans ansikte bli som en dödskalles, hans hår
falla av, händerna darra - det var fasligt. Och
botemedlet? Jesus! Men Jesus kunde icke bota kroppen,
endast själen. Kroppen var dömd till döden - vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
