Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 6. Korsets skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJÄNSTEKVINNANS SON 109
ödmjukade sig. När han gick på gatan dagen efter,
steg han ner från trottoaren för varje människa han
mötte. Han skulle döda sitt själv och uppgå i Jesus;
lida sin tid och sedan gå in i sin Herres glädje.
Han vaknade en natt och såg bröderna sitta vid
ljus. De talade om ämnet. Han kröp under täcket,
stack fingren i öronen, för att icke höra. Men han
hörde ändå. Bror talade om pensionen i Paris, där
ynglingar bundos i sängarne utan att detta hjälpte.
Han ville springa upp, bekänna för dem, be om nåd,
om hjälp, men han vågade icke höra bekräftelsen på
dödsdomen. Om han gjort det kanske han fått tröst
och hjälp. Men han teg. Han svettades och bad
till Jesus, icke till Gud numera. Vart han gick, såg
han det förfärliga ordet i svarta frakturkapiteler på
gul botten, på husmurar, på rummets tapeter. Och
byrån, där boken låg, inneslöt gilljotinen. Var gång
brodern gick i lådan darrade han och sprang ut.
Han stod långa stunder framför spegeln och såg efter
om ögonen sjunkit, håret lossnat och dödskallen stuckit
fram. Men han såg frisk och röd ut.
Han slöt sig inom sig själv, blev tyst och
undvek sällskap. Nu inbillade sig fadren att han ville
visa sitt ogillande över hans giftermål, att han var
högfärdig, och nu skulle han krökas. Han var krökt
redan, och när han med tystnad böjde sig under
krossningen, triumferade fadren över sin lyckade kur.
Detta retade ynglingen, och ibland reste han på
sig. Ibland uppsteg ett svagt hopp om att kroppen
skulle kunna räddas. Han gick på gymnastiken, tog
kallt vatten och åt litet om kvällarne.
För övrigt, att vara pietist eller älska Jesus må
man icke tro är något helt; det är en stämning, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
