- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
120

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 6. Korsets skola

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

120 TJÄNSTEKVINNANS SON

Efter den betan höllos alla avstraffningar, när
Johan var borta. Man trodde att han skulle flyga
i strupen på dem, om han hört något, och det var
nog sannolikt.

Det fanns även ett annat sätt att böja honom,
ett ohyggligt sätt, som brukas ofta nog i familjer.
Det var att stanna honom i växten genom att tvinga
honom umgås med yngre syskon. Barn tvingas
ofta leka med sina syskon antingen de äro
sympatiska för varandra eller ej. Detta är ett grymt
våld, men att nödga en äldre söka umgänge med en
mycket yngre, det är brott mot naturen, det är att
stympa ett ungt, växande träd. Johan hade en yngre
bror, ett barn på sju år, ett snällt barn, som trodde
alla väl och icke gjorde någon för när. Johan såg
noga efter att man ej misshandlade honom och tyckte
om honom. Men att tala vid eller umgås förtroligt
med en så ung, som icke förstod den äldres tankar
eller språk, det gick icke.

Nu skulle han det. En första maj, när Johan
beräknat få gå ut med kamrater, sade fadren helt
enkelt: tag nu Pelle med dig och och gå till
Djurgården, men se efter honom. Det fanns ingen appell.
De kommo på slätten, mötte kamrater, och Johan
kände den lilla brodren som en black om benet.
Han ledde honom för att han icke skulle trampas av
folket, men han kände huru han önskade honom
hemma. Gossen talade, pekade på förbigående, och
Johan rättade honom. Men som han kände sig
solidarisk skämdes han på hans vägnar. Varför skulle
han behöva ta om igen sådana sensationer som att
skämmas för fel i etiketten, vilka han dessutom icke
begick själv. Han blev stel, kall och hård. Gossen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free