Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 7. Första kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJÄNSTEKVINNANS SON 131
Johan ville nu storma himmelen och bli ett Guds
barn, och kanske därmed också stuka de andra.
Styvmodren var nämligen icke konsekvent. Hon gick på
teatern och dansade gärna. En lördagsafton på
sommaren förkunnades att hela familjen skulle på
lustresa om söndag morgon. Det var en order. Johan
tyckte det var synd, ville begagna tillfället och i
ensamheten söka Jesus, som han icke funnit än.
Omvändelsen skulle nämligen efter beskrivning inträda
som ett åskslag och åtföljas av visshet om att man
var ett Guds barn, och så vore friden där.
När fadren om aftonen läste tidningen, gick Johan
fram till honom och bad att få vara hemma från
lustresan.
- Varför det? frågade han vänligt. Johan teg.
Han skämdes.
- Ja, om din religiösa övertygelse förbjuder dig,
så följ ditt samvete.
Styvmodren var slagen. Hon skulle begå
sabbatsbrottet, men icke han.
De reste. Johan gick i Betlehemskyrkan och
hörde Rosenius. Rummet var mörkt, hemskt, och
mänskorna sågo ut som de fyllt de fatala tjugofem
åren och fått ryggraden smält. Blygrå i ansiktet,
slocknade blickar; skulle det vara möjligt att den
doktor Kapff skrämt dem till Jesus allesammans?
Underligt såg det ut.
Rosenius såg ut som friden och strålade av
himmelsk glädje. Han erkände visserligen att han var en
genomusel syndare, men Jesus hade honom renat och
nu var han lycklig. Han såg lycklig ut. Var det
möjligt att det fanns en lycklig mänska? Varför
blevo då icke alla läsare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
