- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
136

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 7. Första kärleken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

136 TJÄNSTEKVINNANS SON

överordnad ställning, och huset var rikt och öppet
för gäster. Hon var bildad, beundrad, härskarinna i
huset, duade sin mor; hon kunde vara värdinna,
förde konversationen, omgavs av herrarne, som alla
ville bli uppmärksammade av henne. Därtill var hon
emanciperad, utan att vara fientlig mot männen; hon
rökte och drack sitt glas, men icke med osmak.
Därjämte var hon trolovad med en man, som fadren
hatade och som han ej ville ha till måg. Fästmannen
vistades i utlandet och skrev sällan. I huset
umgingos en häradshövding, teknologer, en litterat,
präster, borgare. Alla fladdrade omkring henne.
Johans far beundrade henne, styvmodren fruktade
henne, bröderna uppvaktade. Johan höll sig bakom
alla andra och observerade henne. Det dröjde länge
innan hon upptäckte honom. Slutligen en kväll, när
hon gnistrat och upptänt alla herrar, drog hon sig
trött in i ett förmak där Johan satt.

- Gud, vad jag är olycklig! sade hon för sig
själv och kastade sig på soffan.

Johan gjorde en rörelse och blev sedd. Han
ansåg sig böra säga något.

- Är ni så olycklig som skrattar jämt? Ni är
bestämt inte så olycklig som jag ändå?

Hon tittade på pojken, tog upp samtal, och de
voro vänner.

Sedan talade hon helst med honom. Detta höjde
honom. Han var förlägen när hon lämnade en krets
av vuxna män för att sätta sig bredvid honom. Han
började nu gräva i hennes själ, gjorde frågor och
anmärkningar om hennes själstillstånd, som röjde att
han observerat mycket och tänkt mycket. Han fick
övertaget och blev hennes samvete. När hon skämtat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free