Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 8. Islossningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
158 TJÄNSTEKVINNANS SON
Väninnan förberedde Johan på bekantskapen och
varnade honom. Det var en ytterst intressant person
med briljant huvud, men han var farlig. Johan
träffade mannen. Det var en starkt byggd
värmlän-ding, med grova, hederliga drag, ett gott, barnsligt
leende, när han log, vilket icke hände ofta, mera tyst
än bullrande. De voro genast bekanta. Första kvällen
växlades endast ett par hugg. Det var frågan om
tro och vetande.
- Tron skulle döda förnuftet! menade Johan
efter Krummacher.
- Fy, sade vännen. Förnuftet är en Guds gåva,
som höjer mänskan över djuret; skall då mänskan
förnedra sig till ett djur genom att vräka Guds gåva?
- Det finns saker, svarade Johan (efter Norbeck)
som man mycket väl kan tro utan att man begär
bevis. Vi tro sålunda på almanackan utan att själva
veta något om planeternas rörelser.
- Ja, svarade vännen, vi tro, där vi icke känna
att vårt förnuft tar emot. Mitt förnuft har icke rest
sig mot almanackan.
- Ja, svarade Johan, men på Galilei tid tog det
emot i allas förnuft att få jorden gå kring solen.
Det är bara motsägelseanda, sade man; han vill göra
sig originell.
- Vi leva icke i Galilei tid, svarade vännen,
och i vår tids upplysta förnuft tar det emot att tro
på Kristi gudom och de eviga straffen.
- De där sakerna ska vi inte disputera om,
sade Johan.
- Varför det?
- De stå över resonemanget!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
