Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 9. Han äter andras bröd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
190 TJÄNSTEKVINNANS SON
versera, men icke resonera, framför allt ej disputera,
ty rätt fick man ändå aldrig. Det var ju en klok
yngling. Johan tyckte han var faslig, men gömde orden
i sitt hjärta. Vad han kunde vinna vore en
akademisk kondition, kanske få resa utrikes, Rom och
Paris med disciplerna; det var det högsta han
begärde av de förnäma. Det ansåg han vara att göra
lycka, och den lyckan skulle han nu jaga efter.
Så gjorde han sin första visit hos friherrinnan
en söndagseftermiddag, då hon var i staden. Hon
liknade ett gammalt porträtt av en medelålders dam.
Örnnäsa, stora bruna ögon och krusat hår ner över
tinningarne. Hon var elegisk, släpade på rösten och
talade något i näsan. Johan tyckte icke hon såg fin
ut, och våningen var tarvligare än hans hem, men de
hade ju herrgård på landet, slott. Hon tilltalade
honom likväl, ty hon hade ett drag som påminde om
hans mor. Hon examinerade honom, konverserade
och släppte sitt nystan. Johan sprang upp, tog fatt
nystanet, men återlämnade det med en min, som
självbelåtet sade: jag kan det där, ty jag har tagit
upp många näsdukar förut åt damerna. Examen
utföll till hans fördel, och han var antagen.
Morgonen om dagen då de skulle resa ur staden,
infann han sig i våningen. Kunglig sektern, så
kallades husbonden, stod i skjortärmarne framför
salsspegeln och knöt sin halsduk. Han såg stolt och
mjältsjuk ut och hälsade kort och kallt. Johan tog
obedd en stol, försökte konversera, men lyckades ej
få något livligt samtal i gång, helst sektern vände
honom ryggen och svarade kort.
- Det är ingen förnäm, tänkte Johan; det där
är en knöl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
