Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 10. Karaktären och ödet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJÄNSTEKVINNANS SON 211
- Den har jag tagit på kredit!
- Gå in till kassörn, så får du betala den.
Och så skildes de.
Ingen lyckönskan; intet handslag. Nå, det var
den gamles isländarnatur att icke kunna yttra
ömmare känslor.
Johan kom hem, då alla sutto vid aftonbordet.
Han var glad och hade druckit punsch. Men hans
glädje stämde ner. Alla tego. Syskonen gratulerade
icke. Då blev han förstämd och teg själv. Gick
direkt från bordet ut, till stan, till kamraterna. Och
där var glädje. Barnslig, dum, överdriven glädje,
med för stora förhoppningar.
Om sommaren gav han lektioner i stor skala och
var hemma. Med pengarna skulle han resa till
Uppsala om hösten och ta graden. Prästen lockade honom
icke mer; det hade han lagt bakom sig, och för övrigt
stred det mot hans samvete att avlägga prästed.
Denna sommar var han för första gången hos
en flicka. Han kände sig snopen, som så många
andra. - Jaså, det var alltsammans! - Det var
kostligt att det skedde mitt emot Betlehemskyrkan.
Varför hade det emellertid icke skett förut, så hade så
många års kval varit besparade, så mycken kraft
innehållen. Det var emellertid rätt lugnt efteråt, och han
kände sig sund, glad, som om han fyllt en plikt.
Om hösten reste han upp till Uppsala. Gamla
Margret packade hans kappsäck, lade ner kokkärl
och kuvert. Därpå tvang hon honom att låna fem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
