- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
217

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 10. Karaktären och ödet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TJÄNSTEKVINNANS SON 217

springa upp och ta instrumenten från dem och låta
dem höra hur det skulle vara.

När han övade sin sångstämma begagnade han
violoncellen och tog ut på den. Bara han fått veta
vad strängarne hette.

Johan hade lärt sig tala sanning. Småljög, som
alla barn, av självförsvar eller mot näsvisa frågor,
men hade en brutal förnöjelse att mitt i en
konversation, där man lirkade med sanningen, säga rent ut vad
alla tänkte. På en bal där han teg, frågade hans dam
honom om han var road av att dansa.

- Nej, inte alls.

- Nå, varför dansar ni då?

- Därför att jag är så illa tvungen.

Han hade stulit äpplen, som alla pojkar, och det
graverade honom ej, och han gjorde inga hemligheter
av det. Det var hävd på det.

I skolan hade han aldrig haft någon affär av
ledsam art. En gång sista dagen på termin hade han
brutit ner klädhängare och rivit sönder gamla
skriv-böcker i sällskap med andra. Han kom fast, ensam.
Saken var ett okynne, ett utbrott av vild glädje, och
togs icke vidare tragiskt.

Nu, när han gått till doms med sig, började han
samla andra mänskors omdömen om sig, och nu först
häpnade han över de skiftande domarne. Fadren
tyckte han var hård; styvmodren att han var elak;
bröderna att han var besynnerlig; pigorna hade lika
många omdömen, som de voro talrika; den sista
älskade honom och ansåg föräldrarne behandla
honom illa och att han var snäll; väninnan tyckte
först han var känslofull, vännen ingenjören först att
han var ett älskligt barn; vännen Fritz att han var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free