- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
225

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 1. I förgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

JÄSNINGSTIDEN 225

det. Han gick på nationen. Nationen var en antik
kvarleva från landskapsförfattningens tid, ja, så antik,
att de annekterade provinserna Skåne, Halland och
Blekinge ej ens voro representerade som nationer.

Nationen var likasom ett väl ordnat samhälle
delad i klasser, icke dock efter merit, utan efter ålder
och vissa misstänkta meriter tillsammans, och ännu
stod ordet n o b i l i s tryckt efter de adliges namn
i katalogen. Det fanns många sätt att göra sig
gällande i nationen. Man kunde gå fram på ett adligt
namn, på relationer, på släktskap, på pengar, på
talang och på djärvhet eller smidighet; det sista allena
gick dock icke bra med så pass skeptiska och
förståndiga unga män.

Första nationskvällen gjorde Johan sina rön.
Gamla kamrater från Klara skola träffades i mängd,
men dem undvek han helst, och de honom. Han hade
deserterat och sökt en ginväg över privatläroverket,
under det att de trampat sin stråt genom statens
läroverk. De voro alla regelrätta och förkrympta,
tyckte han. Fritz däremot kastade sig genast in med
aristokraterna och lät presentera sig, gjorde
bekantskaper med lätthet och fann sig väl.

När de om natten gingo hem frågade Johan vem
den där snobben var, som hade sammetsjacka och
Benoitonkragar med målade stigbyglar på. Fritz
svarade att det icke var någon snobb, och att det
var lumpet att döma folk efter fina kläder, lika lumpet
som att döma dem efter dåliga. Johan förstod icke
detta med sina underklassbegrepp och stod på sig.
Fritz bedyrade att det var en utmärkt hygglig man,
och han var dessutom senior i nationen. För att retas
tillade han den upplysningen, att besagde man uttalat

15. - Strindberg, Tjänstekvinnans son. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free