- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
240

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 1. I förgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

240 TJÄNSTEKVINNANS SON

Men denna blyghet skulle skolan genom övning i
offentligt uppträdande och talarelektioner ha avhjälpt.
I blygheten låg dock även feghet: fruktan för
motsägelse, löje, och mest för att anses fräck, att vilja
sticka sig opp; och varje ung man, som stack sig
upp, stukades genast till, ty här var åldersaristokrati
i hög grad.

När kammaren blev kvav, gick han utanför
staden. Men det förfärliga landskapet med dess
ändlösa leråkrar gjorde honom trist. Han var icke slättbo,
utan hade sina rötter i Stockholmstraktens kuperade
och av vattendrag livade natur. Han led av
Upplandslandskapet och hade ett slags hemlängtan till sitt,
i så hög grad att, när han om julen kom hem och
fick se Brunnsvikens småleende strandkonturer, han
blev rörd ända till sentimentalitet, och hans öga
vilade i betraktandet av Hagaparkens mjuka
lövskogslinjer, tills han kände huru själen likasom
stämdes i ton igen, efter att länge ha varit oharmonisk.
Så beroende var hans nervliv av dess omgivande
medium.

Såsom ett mindre stadssamhälle borde småstaden
Uppsala ha tillalat honom mer än storstaden, vilken
han hatade. Hade småstaden verkligen varit en
utvecklad form av lantbyn, med bibehållande av landets
enkla medel för hälsa och trevnad, med fragment
av landskapet mellan husen, så hade den varit att
föredraga. Nu är småstaden en tarvlig, anspråksfull
kopia av storstadens misstag, därför är den så vidrig.
Allting var också småstadsaktigt. Det oupphörliga
påminnandet om ens nation:

- »Mitt namn är Pettersson, östgöte.»

- »Jag heter Andersson, småländing.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free