Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 2. Där nere och där oppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JÄSNINGSTIDEN 240
giriga drömmar skulle också lida av ett sådant
ner-åtgående. Folkskolelärare, det var ju som sergeant;
underklass utan hopp om stigande, och det skulle
stigas, så länge alla andra stego, och det skall stigas
tills man bryter halsen av sig, så länge klass- och
rangsamhället finns till. Han hade icke fått
studentexamen för kunskapernas skull utan för att bli
överklass, och nu stod han lika fullt i begrepp att bli
underklass.
Det blev pinsamt hemma, ty Johan kände sig
äta nådebröd, när julen var över, och han icke längre
kunde anses vara hemma på julbesök.
En dag möter han händelsevis på gatan en
bekant lärare vid ett läroverk, som han icke träffat
på länge. De talade om framtiden, och vännen
föreslog Stockholms folkskola såsom ett bra levebröd
under det man läste på graden, ty där hade man ett
tusen kronor i lön och var ledig klockan ett på
dagen. Var som helst utom i Stockholm, menade
Johan. Å, det var flera studenter än han inne vid
folkskolan. - Var det? Nå då hade man ju
olyckskamrater! - J’a, och en hade gått ifrån Nya
Elementarskolan, där han var lärare.
Johan gick upp, anmälde sig och blev antagen
med nio hundra kronor i lön. Fadren gillade
beslutet, sedan han fått höra att gradläsningen kunde
befordras därigenom, och Johan lovade att
inackordera sig hemma.
Klockan halv åtta gick han en vintermorgon
från Norrtullsgatan ner till Klara. Alldeles som han
gjort vid åtta års ålder. Samma gator, samma Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
