Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 2. Där nere och där oppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sysslolöshet, men av leda för att bli inskriven. Han
ville icke bli inskriven i samhällets kår, bli ett
nummer, ett kugghjul, en skruvmutter. Han kunde icke
tämjas. Han ville stå utanför och betrakta, lära och
förkunna. Läkarens bana var i viss mening fri. Han
var icke ämbetsman, hade inga förmän, intet
tjänsterum, inga klockslag. Detta var ju tämligen lockande,
och Johan- lockades. Men huru skulle detta tillgå?
Åtta års kurs! Jo, det hade den vänlige mannen
uttänkt.
- Bo hos oss i stan och läs läxor med mina
gossar.
Nå, det var ju ren affär, en kondition, och ingen
förödmjukande välgörenhet. Men skolan? Lämna sin
plats!
- Det är inte er plats, avklippte doktorn. Var
och en skall verka efter sina gåvor, och era gåvor
kunna icke verka i folkskolan, där ni skall förhöra
skolrådets läxor.
Det tyckte Johan var räson, men han var så
inbiten av munkläran, att han kände ett stygn i hjärtat.
Han ville så gärna därifrån, men ett slags plikt,
underlig skyldighetskänsla, höll honom kvar. Att
misstänkas för ärelystnad, en så mänsklig drift, kom
honom att blygas. Och hans plats, pigans son, den
var ju anvisad honom därnere. Men fadren hade ju
dragit honom upp, bokstavligen dragit honom
hit-upp, varför skulle han då ner och rota därnere?
Han kämpade en kort, blodig strid, antog med
tacksamhet anbudet och tog avsked från skolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
