- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
303

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 3. Läkaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

JÄSNINGSTIDEN 303

länges på en patient, medan doktorn ur svalget tog
ut körtlar på en gaffel, och känna hur patientens
huvud ryckte under smärtan. »Det vänjer man sig
snart vid,» sa doktorn, och det var sannolikt, men
Johans tankar gingo nu med Goethes Faust,
Wie-lands läckra romaner, George Sands sociala fantasier,
Chateaubriands natursvärmerier och Lessings
förståndiga teorier. Fantasien var satt i rörelse, och minnet
ville icke arbeta; verkligheten med dess brännsår
och blodlevrar voro osköna, och estetiken hade gripit
ynglingen, så att livet föreföll ledsamt och
frånstötande.

Umgänget med artister hade öppnat hans ögon
för en ny värld, ett fritt samhälle i samhället. Där
kommo de till det rika och bildade bordet illa klädda,
med svarta naglar och orent linne, såsom icke allenast
jämlikar utan överlägsna - i vad? De kunde knappt
skriva sitt namn, de lånade pengar utan att betala,
de förde ett rått språk. Allt var dem tillåtet, som ej
var tillåtet andra. Varför? De kunde måla. Men det
fick man ju lära sig på akademien, och akademien
frågade ej om alla, som inskrevos, voro snillen. Huru
visste man då att de voro snillen? Var då att måla
mer än att veta, vara kunnig, vara lärd? Och dessa
hade en egen, erkänd morallag. De hyrde ateljé och
skickade efter fruntimmer, som klädde av sig nakna.
De skröto med sina älskarinnor, som andra blygdes
och klandrades för. De fingo ha dåliga affärer och
skämtade om den för andra så graverande saken,
ja, det ansågs höra till en riktig artist att vara slusk,
som det eljes kallades. Det var en glad, fri värld,
tyckte Johan, i den skulle han trivas, utan alla
konventionella samhällsband, utan skyldigheter mot sam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free