- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
315

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 4. Framför ridån

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

JÄSNINGSTIDEN 315

Johan begick nu det vanliga ungdomens felslut,
att samblanda skådespelaren och författaren. Det var
skådespelaren, som var förkunnaren, och författaren
ansvaringen, som fick stå bakom.

Nu på våren lämnade han sin gamla
informatorsplats hos flickorna och var alldeles ledig att under
sommaren studera sin konst, i hemlighet och på egen
hand. Han hade lett åt böckerna, och de första han
nu sökte var böckerna. Där stodo mänskors tankar
och erfarenheter, och med dessa, de flesta döda,
kunde han nu tala i förtrolighet, utan att röjas. Han
hade hört berättas att i slottet fanns ett bibliotek,
som tillhörde staten, och där man kunde få rättighet
att låna böcker. Han skaffade sig borgen och gick
ditupp. Där var högtidligt och fullt med böcker i
de små rummen, och där sutto gråhåriga, tysta gubbar
och läste. Han fick sina böcker och gick blyg och
lycklig hem. Han ville ta sin sak grundligt och gå
till botten med den, och han var grundlig. Ur
Schiller plockade han ut yttranden om teaterns djupa
betydelse; ur Goethe fick han en hel avhandling,
med direkta föreskrifter om huru man skulle gå och
stå, föra sig, sätta sig, komma in och gå ut; i
Lessings »Hamburgische Dramaturgie» läste han ett
helt band teaterrecensioner med de finaste
iakttagelser. Lessing var den, som mest gav honom hopp
att lyckas, ty han gick så långt, att han förklarade
det teatern genom skådespelarkonsten råkat på
förfall och yrkade, att man skulle spela med dilettanter
ur de bildade klasserna, vilka bättre skulle förstå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free