Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 7. Han blir författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
342 TJÄNSTEKVINNANS SON -
kraften fått ett så starkt tryck, att den började
arbeta? Något gjorde väl detta till, men allt var ju
så länge förberett. Var det icke hans fantasi, som
alstrade bilder, när han var mörkrädd? Hade icke
han skrivit krior i skolan, brev under åratal? Hade
han icke bildat stilen genom läsning, översättning och
tidningsskrivning? Jo, så var det väl, men nu först
märkte han den så kallade konstnärliga
arbetsförmågan.
Skådespeleriet var alltså icke den form han
krävde, det var ett misstag, men som nu lätt kunde
avhjälpas. Emellertid skulle författeriet hållas
tämligen hemligt och han fortsätta vid teatern till
terminens slut, att ej nederlaget skulle bli uppenbart, eller
till dess det kan döljas genom pjäsens antagande,
ty den skulle naturligtvis bli antagen, eftersom han
tyckte att den var bra. Detta skulle emellertid prövas.
Till den ändan inbjöd han två av sina lärda bekanta,
som stodo utanför teatern. Om aftonen innan de
kommo, städade han av i sin vindskammare, som
han hyrt i doktorns hus. Han pyntade den, tände
två stearinljus i stället för flitens lampa, dukade ett
bord med en ren Servet och ordnade punschbutelj
och glas, cigarrkoppar och strykstickor. Det var
första gången han hade främmande, och anledningen
var så ny och ovanlig. Man har så ofta liknat
författarens arbeten vid foster, och liknelsen har ett
visst berättigande. Det var något av barnsängshusets
frid efter stormen; man kände att något eller någon
kommit in, som icke fanns förr; det hade lidits och
skrikits, och nu var det tyst och fridfullt.
Johan gick i högtidsstämning; det var såsom
fordom, då barnen voro klädda, och fadren i sin svarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
