Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 8. Förbundet Runa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
350 TJÄNSTEKVINNANS SON
reaktionär. Han är icke någon nödvändig länk i
annan kedja än den förkastliga reaktionsfilosofien,
som följer så ödesdiger och mörk på
sjuttonhundratalets upplysningsfilosofi,, Han har levat och är död!
Frid över hans stoft!
En annan barometer på tidens andliga
atmosfärtryck är den sköna litteraturen ansedd vara. Men
för att den skulle kunna vara det, måste den ha
frihet att behandla tidens frågor, något som den
dåvarande estetiken ej tillät.
Poesien skulle vara och var (enligt Boström) en
lek, likasom de sköna konsterna. Poesien blev under
sådana förhållanden och med den gängse
jag-förgud-ningsfilosofien lyrisk, uttryckande skaldens små
enskilda känslor och tycken, samt speglar därför tiden
endast i vissa drag, som kanske ej äro de
väsentligaste.
Sextiotalets poesi var signaturernas. Men av
dessa voro endast två av betydelse: Snoilsky och
Björck. Snoilsky var vad man med ett uttryck från
läseriet skulle kalla väckt; Björck var död. Båda
voro som man säger födda diktare, det vill säga
deras fallenheter visade sig tidigare än eljes. Båda
gjorde sig redan i skolan bemärkta, vunno tidig ära
och ryktbarhet och sågo genom börd och ställning
livet från de soliga höjderna. Snoilsky var
omedvetet gripen av den nyare tidens andar. Befriad från
fruktan för helvetet, från munkmoralen, vittne till
adelsståndets återbördande av privilegierna, ger han
anden fri och köttet fritt. Han är revolutionär i
sina första dikter och älskar den frygiska mössan;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
