- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
352

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 8. Förbundet Runa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

352 TJÄNSTEKVINNANS SON

som Dantes himmelska kärlek till Beatrice härledde
sig av samma ofrivilliga orsak. Han besjunger
sålunda det oåtkomliga, med den otillfredsställda
kärlekens stilla mjältsjuka. Men det var ju icke dygd,
och det rena skulle ju vara dygd. Hade han fått
henne bara!

Och för övrigt, hur förhöll det sig med det rena
i signaturernas sinnen? Blomstrade icke den
oanständiga anekdoten, besöktes icke bierstugorna,
översattes icke Decamerone, utgavs icke Geranier och
Kakamoja av signaturerna? Alla mänskor äro väl
sinnligt anlagda, men det ansågs då orent att visa
sin sinnlighet, och därför måste den ha underjordiska
avlopp. Snoilsky bröt med hyckleriet och sjöng ut,
och Björck röjde sig även, när han berättar huru
han kysste den minderåriga på hemfärden i vagnen.
Det var icke barnet han kysste, det var flickan, och
flickan i byxholkar. Det skulle Hans Jaegers ovänner
säkert ha funnit orent, brådmoget eller något ändå
värre. Dessutom har man traditioner från
signaturernas tid, som ge vid handen, att den mest serafiske
av alla serafskalderna fört ett stormigt liv, och att
änglavingarne först växte ut, när bockfällen tappat
håren. De sjöngo vatten, men drucko vin, likasom
nutidens författare beskyllas för att sjunga vin och
dricka vatten. Alltid skall poetens liv stå i misskläng
med hans läror. Varför? Vill han vid diktningen
slippa ifrån sig själv och uppfinna en annan; är det
begäret att klä ut sig, är det blyghet, fruktan att
ge sig, blotta sin blygd? Det får den kommande
själsvetenskapen ett gott arbete med att utreda!

Björck sjöng vid reformfesten i Uppsala 1865.
Men det är den kungliga revolutionen: han besjunger:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free