Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 8. Förbundet Runa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
368 TJÄNSTEKVINNANS SON
de salter, de förre jägarne fingo i vildbrådets blod,
kunde då icke vinet ha varit något ersättningsämne
för förlorade näringsämnen under föregående stadier?
Och för vad? Någon tanke eller något behov måste
ligga under ett så sällsamt bruk. Eller skulle behovet
att förlora medvetandet ge stöd åt pessimistiska
skolans sats, att det medvetna är början till lidande?
Man blev ju naiv, omedveten som ett barn, man blev
ju djuret av vin! Var det den förlorade sällheten man
ville återvinna? Men ångern, som kom efter? Ånger
och magsyra ha samma symptom. Kunde det icke
vara en förväxling, så att det kändes som ånger,
men bara var cardialgi. Eller ångrade sig den till
medvetenhet vaknade drinkaren över, att han blottat
sig dagen förut, röjt sina hemligheter? Det var dock
något att ångra! Han skämdes över, att han låtit
överrumpla sig, och han erfor fruktan över att ha
blottat sig, lämnat vapen ifrån sig. Ånger och fruktan
ligga ju nära varandra.
Man dränkte än en gång medvetandet, och man
satte sig i båten att fara hem. Men nu råkade Johan
och Thurs i ett gräl om Bellman, som varade ända
till Skeppsholmen och slutade med skarpa sanningar.
Det var ett gammalt agg Johan hade till Bellman.
Som barn hade han legat sjuk en hel sommar, och
ur fadrens bokskåp hade han händelsevis fått
Fredmans Epistlar. Det var tokigt, tyckte han, men han
var för ung att kunna ha något grundat omdöme.
Sedan hände ibland, att fadren satte sig vid pianot
och gnolade »Magistraten uti Tälje» eller »På
Gripsholm är alltför roligt». Obegripligt, menade gossen,
att morbror och far kuride finna det där så kostligt.
Sedan åhörde han vid ett julbord en tvist, mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
