Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 9. I böckerna och på tiljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JÄSNINGSTIDEN 381
lider över. En annans tårar kunna narra en att gråta,
lika lätt som en annans gäspning att gäspa. Intet
vidare. Han skämdes över att ha ljugit och ha
ertappat sig själv. Men publiken ertappade honom
icke.
Ingen är så omutlig kritiker som
teaterförfattaren, vilken ser sin egen pjäs. Han släpper icke
igenom ett ord i sitt såll. Han skyller icke på
skåde-spelarne, ty dem beundrar han vanligen, då de kunna
säga hans dumheter med sådan smak. Och Johan
tyckte att stycket var dumt. Det hade legat^ett halvt
år; kanske han vuxit om det.
. Det spelades en efterpjäs, som drog två timmar.
Under hela tiden irrade han ute i mörkret i alléerna,
och skämdes.
Han hade stämt möte in på Hotel du Nord med
vänner och släktingar för att dricka ett glas, men han
uteblev. Han såg huru de sprungo och sökte honom,
men han ville ej träffa dem. Och de gingo in igen
för att se efterpjäsen. Äntligen var spektaklet slut.
Folket strömmade ut och spridde sig i alléerna. Han
gick och sprang undan för dem, för att slippa höra
omdömen.
Slutligen såg han en enda grupp stå kvar under
Dramatiska teaterns regntak. De tittade åt alla håll;
de ropade honom. Slutligen gick han fram, blek som
ett lik och dyster.
De gratulerade till framgången. Man hade
applåderat, och det var ganska bra. Omdömen från
kringsittande återgåvos, och man lugnade honom. Därpå
togs han i kragen in i källaren och tvangs att äta
och dricka, och så drogs han med till några flickor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
