Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 11. Idealism och realism 1871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
418 TJÄNSTEKVINNANS SON
var gång han skall äta middag, ty stackars karl,
han måste se människor! Han besöker numera aldrig
offentliga nöjen, ty »han känner sin personlighet
förintad i massornas vimmel». Föreläsningar föraktar
han, ty hans fria ande hatar tvång, aldra helst under
form av klockslag; vers skriver han aldrig mer, det
föraktar han! Nu har han dessutom läst ett skrivet
kollegium i filosofi och blivit skeptiker. I dag är han
panteist, i morgon ateist. Nu talar han aldrig om sin
kärlek mer, han tror icke mera på kärleken! Han
är en ryslig människokännare, kvinnan isynnerhet kan
han utantill; nog av, det går därhän att han gör -
självmordsförsök, dock alltid så, att en kamrat hinner
komma och avböja detsamma!
Detta är blott ett exempel på Wertherdjävulens
grasserande, tänk då, när en hel tid är så besatt!
Det var den, då Goethe framkom med sin Werther,
orsakerna därtill kan Goethe knappt lämna dig
besked om i sin »Aus nneinem Leben». Nog av, det
var en slapphet i tiden, det hade varit för länge
stillastående, vartill isynnerhet den engelska
empirismen och sensualismen genom sitt urartande till
nihilism hade bidragit, det var engelsk spleen,
överflyttad på tysk botten genom Joungs och Ossians
poesier. Goethe skar hål på pestbölden, men i
stället för att botas, spriddes sjukan, smittade
grannarne, däribland även den eljest friske Oehlenschläger.
Och det var dit jag ville komma!
Det är den fördömda sentimentaliteten -
»Welt-schmerz», som genom hans senare diktningar, förenad,
märkvärdigt nog, eller rättare blandad med den
friskaste liberalism, stundom framträder på ett
bedrövligt sätt å la Heine, förstörande sitt eget verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
