Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 5. Själanöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5.
Själanöd.
(1873.)
Med sommarens inträde reste Johan åter ut till
den ö i skärgården, där han bott som student tvenne
år förut. När han nu återsåg detta landskap, där han
drömt om en annan framtid, kände han sig främmande
för sitt nuvarande jag. Men han kunde icke avgöra
om han befann sig i utveckling eller återgång. Här,
i samma stuga där han nu redigerade tidningen, hade
han diktat »Avfällingen». Var hans nuvarande arbete
verkligen så gagnande, att det kunde fylla hans själs
behov, frågade han sig. Var det idealism att han
måste svara det han gått ner från sin kallelse?
Även annat sällskap hade han. En
banktjänsteman, som lämnat sin plats för att läsa på
studentexamen och bli läkare, hade han fått med sig, och
därtill en gammal Runabroder, vars åskådningar han
numera ansåg antikvariska. Aron, så hette
studentkandidaten, var en vaken intelligens, därom var ej
fråga, men det fanns klass-differenser, som gjorde
Johan och honom främmande. Köpmannen var
aristokrat; men han satte ägodelar såsom gränsmärke
mellan klasserna; han hade frigjort sig från en mängd
fördomar, men behållit en hop auktoriteter, bevarat
6. - Strindberg, Tjänstekvinnans son. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
