Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 7. Det offentliga ordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7.
Det offentliga ordet.
(1873-74.)
Så var han återigen inmönstrad i samhället och
kände sysslans lugn och klockslagens tvång. Huru
skönt var det icke att kunna gå till byrån klockan
nio, sätta sig vid sitt bord, tända sin pipa och öppna
dansk-norska posten och i sakta mak läsa tidningarna.
Arbetet erbjöd sig självt, lade för åt honom, skar upp
och stoppade sig i mun. Och så är han icke ensam
mer; han har tre kamrater i rummet. En sitter och
vittjar Stockholms- och landsortstidningarne; en
annan läser utländska posten, den tredje går omkring
i staden och hör vad som händer. Det är som att
sitta ini ett kolossalt tornur och höra vartenda knäpp
tidens ur ger, men det har också den vådan, att
man icke ser visarne inifrån.
Tidningsbyrån tjusade honom såsom ett
observatorium, från vilket man skådade ut över världen och
såg världshistorien växa upp, och hans ringaktning
för det gamla högmodiga universitetet, en
medeltidskvarleva, en katedral i ett kristallpalats, tilltog genom
jämförelsen. På skrivbordet hade han alla dessa
nyttiga, men av halvbildningen med låtsat förakt
ansedda uppslagsböckerna, ur vilka han kunde hämta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
