Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författaren - 4. Hämnden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
192 TJÄNSTEKVINNANS SON
förutsedd påföljd. Men det vägde länge, innan man
var klar med om det var en succés eller ej. Det
skrattades, och det var en favör för författaren.
Men så kröpo alla heliga fram, och tvådde sina
händer, till och med yrkesgycklarna, som i åratal
ritat av personer både fram och bak för ett lumpet
löjes skull, som förföljt små värnlösa enskilda för
en misstänkt kvickhets skull, korsade sig och togo
munkkåpan. Det var ömkligt!
Slutord: Satir är lika berättigad varifrån den
kommer, och när författaren till Nya Riket gjorde
sin, så f rånhände han icke andra rätt att göra sin.
Han har därför lyftat sin hatt, för de andras försök
i genren och han gör det ännu en gång!
Efter att ha tagit itu med verklighet och samtid,
överfölls han av en obegriplig längtan att glömma
densamma och dränka sig i en diktad och
förgången värld, och på samma gång säga farväl till
romantiken. I pjäsen Herr Bengts Hustru hånar han
med lätt hand kvinnans grillerfyllda föreställningar
om äktenskapet såsom den absoluta sällheten och
söker sätta ner de oskäliga fordringar på den äkta
mannen, som Ibsen uppställt i Dockhemmet. Mot
bättre vetande blir han nu av romantiska recensenter
hånad såsom romantikus, vilket han ju ej gav sig
ut för, då han belog romantiken, och om han varit
det, hade ju det bort räknas honom till förtjänst.
Stycket föll - för hämnden. Hämnd mot hämnd,
det var riktigt, men i stället för att slå igen skulle
man ju enligt ideala teorier vänt andra örat till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
