Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fritänkaren - På Sjövik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRU LARSSON.
Se så där ja! Och jag, som nu väntat i så många
år på att få höra dig predika! Det var verkligen den
enda glädje, jag hade väntat mig av dig. - Ack, du
gör din mor bara sorg!
KARL.
Mitt samvete förbjuder mig att predika en lära,
som jag ej kan bekänna.
LARSSON.
Nå ja! det har du rätt i – man ska aldrig hyckla.
FRU LARSSON.
Ack, min Qud! Du har då övergivit din
barndomstro! Du har glömt dina böner, som jag lärt dig!
Karl, du är mitt sorgebarn.
KARL.
Man kan ej alltid vara barn, min snälla mamma,
och mannen tänker ej som barnet. – Anden måste
vara stadd i en oupphörlig utveckling – stillastående
är död!
LARSSON.
Ah! Du pratar en hop smörja, som ska låta så
lärt för oss olärda, förstås. Jag vill inte höra mera.
Men säg mig – vad tänker du nu ta dig till? Jag
ämnar verkligen inte kosta på dig mera än jag gjort,
helst då jag får höra, hur du använder din tid i
Uppsala. – Du måste nu tänka på att försörja dig själv.
– Otto har redan kommit ut i världen och arbetar
för sitt uppehälle.
FRU LARSSON.
Ja! se Otto – han gör sina föräldrar glädje.
Stackars min gosse, vad du slet ont på mötet i våras!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
