Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fritänkaren - På Sjövik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KARL.
Ja! visst har jag det! Där finnas många vackra
sånger, som jag brukar läsa.
OTTO.
Såå! (Avsides.) Han ä’ visst inte så ryslig ändå,
som jag trodde. (Går in.)
Under senare delen av samtalet har det mörknat något,
och månen har gått upp.
KARL ensam.
Stackars mitt lamm, som skall offras åt
girigheten och fåfängan! – Men nej – hon är för god
att offras – hon måste räddas; - men om hon
vacklar? Hon är ju ännu införlivad med sin
barndomstro, och om hon då i anfäktelsens stund i stället
för att stödja mig komme mig att svika, då bleve mitt
verk om intet. – Jag måste därför först pröva henne.
Vill hon överge allt och följa mig till ett liv, fullt av
strider och försakelser, avsäga sig den flärd, som
hennes förmögenhet kan skänka henne, men som
förslappar viljan och mattar sinnet – och kan hon slita
sig ifrån de inrotade fördomarna och den vantro,
hon insöfts uti – så må ske!
AGDA kommer ut ur huset.
Är du här, Karl? Jag sökte dig för att få tala
med dig några ord.
KARL.
Vad kan du ha att säga mig då?
AGDA.
Är det sant vad man sagt om dig, Karl?
KARL.
Vad tror du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
