Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hermione - Pnyx
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMIONE 103
infattad i Kephissos’ silvervågor,
än smygande emellan gröna ängar,
än döljande sig i olivelunden,
tills äntligt den i havet störtar ned.
Vad helig tystnad! Sorlet blott från staden
sig låter höra då och då likt stormen,
som än ej varsnad hörs i fjärran växa,
först som en stilla susning, fruktansvärd
uti sitt lugn. Se’n ökas han, tills hav
och jord och luft i ett nu blandas hop
i envig mot varandra. O, mitt hjärta
av sorg vill brista, då jag tänker på,
att snart av all den härlighet jag skådar
ej något återstår, som vittne bär
om huru stort och skönt mitt fosterland
en gång i tiden varit.
KALLIMAKOS inkommer.
Vad? Du här
så sent, Hermione!
HERMIONE.
Du vet, jag älskar
att här från Pnyx betrakta solens nedgång
i havet. Men du kom just lägligt hit;
jag har så länge sökt att få dig träffa.
KALLIMAKOS.
Vad har du då för viktigt att mig säga?
Jag gissar att vårt bröllop ligger dig
om hjärtat, då snart bröllopsmånaden
till ända gått.
HERMIONE.
Vern tänker väl på slikt
i dessa dagar, så av oro fyllda!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
