Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hermione - Vid Chaironea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMIONE 125
Jag vandrade åstad bort till Dodona,
att av oraklets svar bli kunnig om,
vad öde dig och Hellas förestod.
HERMIONE.
Vi gick du då förbi det helga Delphoi?
KRITON.
Ack, det ju Pythia har övergivit,
se’n man Apollons helgedom med plundring
besudlat. - Mycket ont jag på min väg
fick lida, tills jag sent omsider hann
mitt mål. Det var en natt; förfärligt mörker
betäckte redan hela nejden. Runt
kring bergets toppar blixtar, fräsande,
upplyste templet som vid foten låg.
Stormvinden skakade den gamla eken,
som i århundraden den store Zeus’
Kronions eviga beslut har tolkat
med sina tusen gröna tungor. Se’n
jag offerskänken givit, satte sig
prästinnan under trädet till att lyssna
på lövens tysta språk och klangen av
de kopparbäcken, som i trädet hängde.
Hon bidde så det ögonblick, då guden
sig skulle sänka ned i hennes sinne;
då reser hon sig plötsligt upp, och med
en stämma, skälvande av helig bävan,
uttalar hon de ödesdigra orden:
»Offret re’n färdigt står; Athenas dotter det tänder.»
Jag sökte länge i min själ att vinna
en lösning på den underbara gåtan,
men utan att dess mening kunna finna.
Då frågade jag mina offerdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
