Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvetskval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SAMVETSKVAL 191
han trött och gick hem. På gårdsplanen stannade
han och gick omkring köksbyggnaden. Där stötte
han på sergeanten och blev så skrämd, att han fick
lov att ta sig i väggen. Sergeanten blev också
skrämd, men hämtade sig och började:
- Sökt herr löjtnanten för att avlägga rapport.
- Det är bra, det är bra! Allt väl! Oå hem
och lägg er! svarade herr von Bleichroden, som om
han fruktade xatt få några detaljer.
- Allt väl, herr löjtnant, men det var...
- Det är bra! Gå! Gå! Gå! Och han talade
så fort, så oavbrutet, att det icke var möjligt för
sergeanten att sticka in ett ord, och varje gång
han öppnade munnen, blev han överöst med en
ordström, så att han slutligen blev led och gick sin väg.
Då andades löjtnanten igen och kände sig som
en pojke, vilken sluppit stryk.
Han var nu i trädgården. Månen lyste bjärt på
den gula köksväggen, och vinstocken sträckte sina
benrangelsarmar som i en lång, lång gäspning. Men
vad var det? För två, tre timmar sedan var den
död, utan löv, blott en grå karkass som vred sig i
konvulsioner, och nu, hängde där icke de skönaste
röda klasar, och hade icke stocken grönskat! Han
gick närmare för att se efter, om det var samma
vinstock.
När han kom intill väggen, trampade han i
något klibbigt och kände denna dova, äckliga lukt
som kännes i slaktarboden. Och nu såg han, att det
var samma vinstock, alldeles densamma, men
rappningen på väggen var sönderskjuten och besprutad
med blod. Det var alltså där! Det var där »det»
hade skett!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
