Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvetskval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SAMVETSKVAL 211
stora kransar som till en majfest, och längs takfrisen
gick ett ornament, som icke kunde återföras varken
på Egyptens lotusbård, Greklands meander, Roms
acanthusvariationer, romanismens odjur eller gotikens
trepass och korsblommor. Herr von Bleichroden såg
sig omkring och fann golvet fullsatt med bänkar,
på vilka hospitalets patienter sutto, stilla och
undrande. Han tog plats på en bänk och hörde
snyft-ningar bredvid sig. Då såg han en man, en
fyrtio-åring måhända, som grät med ansiktet i händerna.
Han hade en krokig näsa, mustascher och pipskägg
och liknade i profil en bild herr von Bleichroden
sett på franska mynt. Det var tydligen en fransman.
Här skulle de sålunda råkas, fiende bredvid fiende,
båda begråtande vad? Att de uppfyllt sin plikt mot
fosterlandet! Herr von Bleichroden blev upprörd och
orolig, då en svag musik lät höra sig. Det var en
orgel, som spelade en koral, men en koral i dur;
det var icke en luthersk koral, icke en katolsk, icke
en calvinsk, icke en grekisk, men den talade, och
den sjuke tyckte sig höra ord till densamma,
tröstefulla, förhoppningsrika. Och nu steg en man upp
i absiden och stannade, till hälften dold av
droppstensklippan. Var det en präst? Nej, han var klädd
i en ljusgrå rock, hade en ljust blå halsduk, och
hans skjortbröst syntes i västens öppning. Icke hade
han heller någon bok. Men han talade. Han talade
milt och enkelt, som när man språkar bland vänner;
han talade om kristendomens enkla läror, att älska
sin näöta som sig själv, vara tålig, fördragsam,
förlåtande mot fiender; han talade om huru Kristus
tänkt sig mänskligheten som ett enda folk, men
hurusom människans onda natur motverkat denna stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
