Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN - Offret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
62 I VÅRBRYTNINGEN
sarna. Han tog honom som av en händelse avsides
och talade om Uppsala, om studentfanan, om sången,
om de vita mössorna och mera. Därpå gav han sonen
lov att studera; men, sade han, du är en fattig
gosse och får reda dig själv; jag kan icke göra något
för dig, utan du får som andra fattiga gossar hjälpa
dig fram med konditioner; blir du informator i något
förnämt hus, så kan din lycka vara gjord, sådant
har man sett förr!
Gossen kom i skola och var flitig. När
kamraterna voro lediga, då fick han gå bort och läsa läxor
med minderåriga och det var ej roligt: sina egna läxor
preparerade han om nätterna. Det lilla han förtjänade
tog fadern om hand och köpte åt honom de äldre
brödernas avlagda kläder: »man skall behålla pengarna i
huset», sade han.
Emellertid gick han igenom sin ungdom under
nöd och strid, men rned fast mod, ty han trodde på
framtiden: blir jag blott student! var den tanke som
höll honom uppe! Och han blev student! Han
sprang från Kuggis och köpte för sina sista pengar
en vit mössa; och så gick han ut ur staden för att
komma hem till sina föräldrar; han hade fyra mil
att gå, men det var en vårkväll!
Han gick den långa förfärliga Vaksalavägen, och
han tyckte den var vacker; han sjöng och han sprang
och han skrek för att få luft, ty han hade ju ingen
att meddela sig med; han hade solen bakom sig
och han såg sin skugga bli allt längre; men när han
vände sig om, låg ännu alltid staden bakom honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
