Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN - Lättsinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN 81
överrock härom året och jag förlorade genast i första
instansen!
- Men du hade fått rocken!
- Ja, naturligtvis!
- Ja, men jag har aldrig fått några stövlar!
- Det är samma förhållande!
- Men, poneracasus!...
- Det hjälper inte!
Han blev slutligen övertygad om att han redan
förlorat processen, och att han måste betala
rättegångskostnaderna, såvida han ej ville bli bysatt, ty
de upptecknade lösörena skulle säkerligen icke
räcka!
Han fick nödiga instruktioner att gå till Bolén
för att skaffa pengar.
Bolén var en ockrare, som ägde det största huset
vid torget. Nu var han gammal, hade upphört med
rörelsen och blivit metodist. Liksom för att försona
sina synder, eller om av behov att se Supplikanter,
fortfor han ännu med att låna ut pengar utan ränta,
men mot god borgen.
Han gick alltså till Bolén; blev mottagen i en
vacker salong, frågade om han hade äran tala vid
brukspatronen (§ l i instruktionen).
Brukspatronen bad honom sitta och tog upp ett
samtal ganska ledigt. Supplikanten förde
konversationen in på dagens religiösa frågor, talade om den
gängse otron, prästbristen och statskyrkans intolerans.
Härunder hade han blivit tillräckligt varm för att
resa på sig och för att kasta betydelsefulla blickar på
det album, som brukspatron nu (enligt § 2) skulle
fatta. Det var ett fatalt ögonblick: han berömde
6. - Strindberg, I vårbrytningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
