Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN - Primus och Ultimus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Primus och Ultimus.
Östgötarnas trädgård var riktigt fin på
eftermiddagen den andra juni det året, ty där skulle bli
kransbindning till promotionen. Örtagårdsmästaren
hade låtit kratta gångarna och rensa bort allt
gammalt löv sen fjolåret; han hade med egen hand stöttat
upp narcisserna och tulpanerna, som nu stodo i
full blom, och halva nationen hade dagen förut grävt
upp rabatterna. I en berså av blommande
syrenbuskar var ett stort bord dukat med lätta förfriskningar
för damerna; därbredvid ett annat med något solidare
varor för kandidaterna och sångarna. Tvenne
lagerträd hade blivit nedflyttade från Botanicum för att
lämna sin tribut till den ungdomens fest, som dagen
därefter skulle begås.
Av fruntimren voro somliga unga, andra äldre;
de voro antingen systrar, fästmör eller mödrar; men i
dag voro de alla vackra.
Det låg över det lilla sällskapet en sådan dämpad
fridens stämning, som plägar infinna sig efter
fullbordandet av ett långt, mödosamt arbete; all oro var
borta; segern var vunnen, man väntade endast på
belöningen.
Bland de unga männen var det två, som ådrogo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
