Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN - Det gamla och det nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN 99
skulle vara syntes endast en massa bindlar med tre
små öppningar på. Därefter blev han ond för att
han togs för en scholaris och svarade:
- Jag vet inte med vem jag har den äran:
mitt namn är Lundborg, Sörmlänning.
- Det är detsamma, jag säger du ändå; jag
är västmanlänning, av 1852 års skörd och kallas
vanligen »svinet»; det får du säga också; vi ska klinga,
när sköterskan kommer med mjölken. Hur gammal är
du, min gosse?
- Femton och ett halvt år, svarade den nykomne.
- Det var betydligt, sa grisen när han fick
potatis till kålrötterna. Jag är trettiofem jag och har
reumatism; det får man så lätt här i gamla Uppsala
om man ligger för länge. Jaså, du är bara femton år!
- Femton och ett halvt...
- Då vet du inte mycket om världen! Säg,
hur trivs du på sjukhuset.
- Trivs! Det är ju förfärligt att ligga här,
när solen skiner så vackert och träden börjar grönska.
- Så ung du är! Inte är det vackert, när
träden äro gröna; det är ju en gemen färg och det där
blåa sen på himlen - det är ju så elemenskat
banalt; det där har jag sett nu i så många Herrans år
och alltid är det detsamma! Jag kryper därför in
och lägger mig här, så snart det lider åt sommarn, för
jag tål inte värmen.
- Och du finner dig här!
- Förträffligt! Ser du, när man blir gammal
som jag, så sätter man värde på att bli skött och
ombonad. Det enda som stör mig, är den här ronden,
när läkaren kommer med sina pojkar och de ska tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
