- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 3. I vårbrytningen /
138

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN HAVET - Markus Larsson advokat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

138 I VÅRBRYTNINGEN

tionslynne i sig, vilket gjorde hetsiga diskurser
möjliga.

Larsson befallde genast fram romtoddy, och
samtalet var snart i gång. Larsson yttrade sig alltid med
en avgjord bitterhet mot allt vad människor hette
och avlades att lägga i dagen en hårdhjärtenhet och
cynism, som var honom alldeles främmande, ty han
var i grunden en mycket lättrörd natur, vars goda
hjärta ofta försatte hans person i brydsamma
omständigheter. Samtalet kom händelsevis in på
kapitlet om att hjälpa, och Larsson yrkade avgjort på
att man aldrig skulle hjälpa någon människa, ty »det
vore att korrigera Försynen, som sände både gott
och ont». Härvid uppstod en ytterst långspunnen
och djupsinnig tvist, som ändades med att Larsson
berättade ett äventyr om huruledes han en gång
skaffade en människa två års straffarbete, då han
ville hjälpa honom från tre månaders enkelt fängelse.

Det är denna skildring jag skall söka återgiva i
Oratio recta såsom den då stod för mig under det
han berättade. Historien var visserligen endast
ämnad att meddelas upplysningsvis, men under gången
av berättelsen, som han med sitt ofantligt
utvecklade färgminne småningom återkallade i alla dess
detaljer, insåg han att den i sig själv ej var nog
intressant och därför måste målas på, ty att han skulle
minnas vad han tänkte vid kortspelet eller huru
luften såg ut vid den timman, då han passerade
Skägga, kan icke gärna vara möjligt. Emellertid fick
jag vara vittne till ett arbete, som på en gång var
diktarens och målarens, som jag visserligen aldrig
förgätit, men som jag bäst kan framkalla ur minnet
genom att föreställa mig berättaren. När han gav

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/vaarbryt/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free