Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN HAVET - Markus Larsson advokat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
142 I VÅRBRYTNINGEN
fållar, en dragkista med klaff, ett lotsreglemente, en
psalmbok och några brödkanter, avsedda till
brännvinet.
Inom några minuter märkte jag av ljusstakens
rörelser att vi voro utom hamnen; jag surrade
sta-ken och stuvade psalmboken och reglementet.
Nu började båten att hugga, så att brödknallarna
hoppade av förskräckelse, och i nästa ögonblick låg
jag utsträckt baklänges som i en gungstol. Jag gick
upp och tog mig fram på det isiga däcket, tills jag
kom till kabelgattet, min favoritplats. Jag hade
beräknat att få hålla mig i fockstaget, men det var
redan upptaget. Där stod Otto Viklund, en ung lots,
och stirrade ut över havsytan.
Jag sporde an honom, under det jag höll mig
fast i spänntamparna på hans päls.
- Vem har uppassningen i kväll?
- Det har jag.
- Är Otto rädd?
- Å fan heller; men i kväll känns det så
underligt!
Karlen var vit om nosen och såg hemsk ut.
- Vad har hänt?
- Om han är tyst får han väl höra!
Jag blev litet - jag vet inte hur jag skall säga
- men situationen var gynnsam för vidskepelse.
Vi hade just släppt Korsö och höllo kurs ut emellan
Södergrundans och Stålbådans bojar.
Framför oss endast en mörk vägg, så tjock, att
man liksom kände huru det skulle ta emot när som
helst, och på väggen två ljuspunkter. Den ena
Grönskars fyr, lugn och orörlig; den andra skonarens
lanterna; orolig som en lyktgubbe, än uppe, än nere.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
