Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - HÄR OCH DÄR - Våren på Djurgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den som bott på Djurgården, vet vad dessa
ord innebära. Jag försökte med ångbåten, men han
lade alltid ut när jag kom. En gång låg han vid
andra stranden, och då höll jag på att försona mig
– men sedan dess gick jag kring Ladugårdslandet,
ty jag ville icke ha slumpen att tacka för en lycka
som jag förtjänar.
Olyckorna hopade sig.
Jag hade ett vackert strandparti som jag höll
på att studera. Ett avtacklat fartyg låg förtöjt en
kabellängd från land. En morgon hade
akterkättingen sprungit, vinden var sydlig, vraket red för
ankaret och tavlan var oduglig. När det blir N. N. O.
½0. får jag motivet igen. Detta har jag inte tid
att vänta på.
Jag hade utsökt en grupp björkar, som skulle
tecknas. De stodo i en backe, där jag icke visste,
herr D:s villa skulle komma att stå. Nu har man
sprängt bort förgrunden och huggit ned björkarna;
därför blevo icke träden utförda på min tavla, som
utställdes på Akademiens högtidsdag.
Solen sjönk den sista aftonen bakom
Kastellhol-mens flagga, jag vandrade framåt slätten för att på
Novilla säga farväl åt våren och Djurgården – och
ännu en gång värma mig vid minnena från den
förgångna vintern. Ve! Borta var den mörka
vintergrönska, som förr gladde det skumma ögat,
kanariefåglarna hade flyttat till svalare länder, artilleristerna
hängt sina kornetter i Tivolis pilträd, på golven stodo
inga virabord, inga tobaksmoln förmildrade det bjärta
solskenet, där förr var glädje och liv och värme, där
ljusen från kronorna speglade sig i speglarna, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
