Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - HÄR OCH DÄR - För konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
186 I VÅRBRYTNINGEN
steman, för man lever inte på musiken, herre. Herrn
kommer, ta mig tusan, att dö i en vedbod på en
kista, om herrn fortfar att spela. Kom ihåg
ved-bo’n och kistan, herre!
Så brukade L. uppmuntrande tilltala den
stackars magistern, vilken aldrig svarade, av fruktan
att gå miste om det varma husrum, som han fick
åtnjuta under de stunder, han var hos L. och
spelade. Jag kan knappt påminna mig hava hört
den mannen yttra ett ord, mer än en natt då vi
gingo hem tillsammans och han berättade huru han
hört Mozarts G:moll symfoni spelas på en konsert.
Han talade då så att han darrade i hela kroppen
och grät som ett barn.
Omsider lyckades L. en dag få tag uti något
passande för den stackars magistern. Man
annonserade efter en person, kunnig i att måla
likkistplåtar - med vers på.
- Men inte kan jag göra vers, invände Nyberg,
som helst ville bliva kvitt arbetet.
- Men jag kan, jag, ser herrn, svarade Lampa.
Här finns härinne, tillade han och pekade på sin
verkligen imponerande panna. Och dessutom ha vi
psalmboken.
Och nu måste magistern under L:s
överinseende måla likkistplåtar. Gubben dikterade och
Nyberg skrev. Medan de vilade sig, gjordes duetter.
Men snart ledsnade båda, och Lampa icke sist, ty
han tyckte det vara alltför livliga påminnelser om
sin förestående bortgång, vilken han önskade så
avlägsen som möjligt. Innan han lät magistern gå till
magasinet för sista gången, ville han ändå två sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
