Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - HÄR OCH DÄR - Början av Ån Bogsveigs saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 I VÅRBRYTNINGEN
Då log folket.
- Känner du igen honom? sa’ Drifva.
- Skulle jag inte känna min vän? Ty det var
han ändå tills han sov hos gyltan; men jag drap
gyltan, och då dog Grotte.
- Han sörjde sig till döden, tror du?
- Det tror jag inte. Det var för din skull han
dog, och det gjorde han gärna.
- Jag har gjort dig ont,-Ån?
- Det blir väl värre.
- Varför slog du gyltan?
- Det minns jag inte, men jag fick inte sova.
- Du skall bli en klok man en gång.
- Tror du, tror du? sa’ Ån och tog sig på huvet.
- Bär inte något agg till mig, Ån! sade Drifva.
Ån spratt till, tog Grotte under armen och sprang
ut i backen. Där grov han ner honom och kastade
en jordhög över. Sedan låg han där fram emot
morgonen. Då gick han och lade sig på tröskeln
utanför Drifvas sovkammare.
När solen steg, gick han till bäcken och tvådde
sig från huvud till fot. Därefter tog han på en ny
klänning och en båge, som han gömt på ett loft.
Thore skulle den dagen fara till kungen. När
han kom till stranden, satt Ån på en sten.
- Bor kungen därborta? sa’ Ån och pekade utåt
havet.
- Det gör han.
- Är det långt dit?
- Du ser röken från hans ärnar, sade Thore och
visade på en morgonsky, som låg i havsbrynet.
- Jag har lust att följa med, sa’ Ån.
- Det tror jag, men det får du inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
