Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindberg frikänd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strindbergska målet, inser läsaren ganska väl. Det
beköfver iche erinras, hvarom detta mål handlar. Den
unge, genialiske skriftställaren har i sin utgifna skrift:
“Giftas“ på ett sansadt sätt gifvit ett hugg åt en af
de föråldrade, otroliga dogmer, hvarmed man under
århundraden velat lyckliggöra vårt folk. Att han
dervid icke sagt någonting annat, än hvad en hvar som
klart tänker måste omfatta, förstå vi väl; men det
oaktadt har han genom sitt uppträdande så retat det
motsatta partiet, att han inför domstol stälts till
ansvar för hvad han gjort. Konungens justitieminister
har funnit sig föranlåten att indraga den utgifna
boken. Allmänne åklagaren har satt den snillrike
författaren på de anklagades bänk, och en juru har
sagdt, att han är frikänd.
Hvad är det då som han gjort, och hvari ligger
den himmelsskriande synd, som han begått? Läser man
den förklaring, som han inför Stockholms Rådstufvurätts
sjette afdelning afgaf på den stämning, allmänne
åklagaren utfärdat, så finner man, att han, som
alldeles icke står på den gamla ortodoxa ståndpunkten
utan i religiösa frågor omfattar en friare riktning,
låtit en nattvardsyngling uttrycka sin förundran
öfver sanningsenligheten af, hvad presten vid
nattvardens utdelning i den treenige gudens namn
förkunnade. Är då detta yttrande af en så brottslig
beskaffenhet, och behöfde man sätta ett folk, för att
icke säga en hel verdsdel i rörelse för detsamma?
Vi fråga: hvilken är den nattvardsgäst som icke med
tvifvel och undran tänkt på, hvad som sagts honom
vid sakramentets anammande? Vlil en hvar svara
ärligt, så måste han erkänna att, då han första
gången knäböjde vid altarrunden, så stod framför
honom såsom ett svart spöke den frågan: är detta
sanning? Låt vara, att utaf stundens högtidlighet hjertat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
