Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
STRIDSSKRIFTER
litteraturen skildrat, skulle intet bliva mer ohållbart
än ett äktenskap mellan naturalismen och svenska
lynnet. Detta påstående får icke tydas därhän,
att naturalismens benägenhet att gå in på mer
ömtåliga ämnen särskilt skulle verka frånstötande
på oss. I detta avseende tror jag motsatsen.
Naturalismens håg åt det hållet har i det stora hela
skarpare markerats hos oss än hos danskar och
norrmän. Redan sedan gammalt har den svenska
pennan ofta dragit upp skildringar av detta slag.
Ingen norrman skulle kunna ha skrivit »Fredmans
epistlar», »Tegnérs privatbrev», »von Brauns
dikter», »Giftas» eller somliga av Almqvists utkast.
Det ligger mycken sinnlighet i svenskarnas
temperament, mycken frivolitet på botten av deras
lynne, och liksom salig Luther sätta de värde
på ett drastiskt ord i rattan tid. Också äro vi ju
alla eniga om, att ingen klarare återspeglar svenskt
lynne i förtjänster som svagheter än Tegnér, både
som skald, brevskrivare och människa. Det är
icke naturalismens drastiska framställning och brist
på fruktan för det ohöljda, som ligger emot oss.
Det är den objektiva, osmyckade
verklighetsskildring, som är — eller som ur ren naturalistisk
synpunkt åtminstone bör vara naturalismens
grundprincip. Vi kunna nog också skildra
verklighet, men hos oss framskymtar något chevalereskt
och benägenhet att förstora och måla i färgglans.
Just det dåsiga, menlösa och tråkiga
framställningssätt, som jag nyss sökte beteckna med namnet
skomakarerealism, passar isynnerhet illa samman
med vårt lynne, som är föga lagt för småborgerlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
