Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
STRIDSSKRIFTER
skola våra forna herrar även vila som konungar,
och vårt museisekel har ingen rätt att vördnadslöst
beröva dem majestätets insignier. Det är icke de
vetenskapliga explikationerna, icke de
konsthistoriska märkvärdigheterna, som gripa oss, när
vi beträda en av våra äldre kyrkor. Det som sätter
vår inbillning och vår känsla i dallring är
medvetandet om, att detta stycke murbruk bevittnat
den eller den tilldragelsen, att denna golvsten
skyler det orörda stoftet av en av våra stora eller
en av våra anförvanter. Utan detta skola våra
äldsta kyrkor, som aldrig så kostbart uppstädade
och nymålade, stå inför oss fullt ut så likgiltiga
och döda som vilket annat bönehus som helst.
Den respekt, som jämförelsevis beskyddar de
kungliga gravarna, bekymrar sig föga om de andra,
mindre lysande. Kyrkoråden tyckas ej-minnas att
de begå kontraktsbrott, att flertalet av dem som
gravlagts under våra kyrkor köpt dessa sista
viloplatser för att få dem fredade till domedag.
Den har låtit vänta på sig betänkligt länge, det
är sant, men själva fridstörarna kunna snart hoppas
på en liten domedagsafton. Redan från gammalt
ha kyrkornas reparationer och ombyggnader varit
förödelsebringande. Fråga i Örebro efter
Engelbrekts kista! Fråga i Köping efter Schéeles! Båda
ha stått under kyrkogolvet. Våra förfäders
lämningar ha bortskaffats eller hopvräkts som sopor.
Det har skett i Stockholm, det har skett i andra
våra städer, och nu erfara vi med en viss nyfiken
oro, att det är mot Vadstena ärevördiga
klosterkyrka som ett välmenande oförstånd och en falsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
