Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLASSICITET OCH CERMANISM
91
vi icke misstaga oss och mena, att det endast
är en gammal gubbes knarr över marmorstatyer
och kunskap, utan vi förstå att ett helt folk talar
genom honom. När jag en gång steg in i en av
Moskvas kyrkor, mötte min blick bakom
ikono-stasens uppslagna dörrar en bild av Kristus, som
skiftade nattvardsbrödet. Han var realistiskt
målad, så att han föreföll som en vanlig levande
människa. Under tiden sjöng en bred kör av
basar en melodi, men icke i stämmor, utan det
var som hade ett helt stort folk sjungit med en
röst. Då måste jag tänka på den gamle Tolstoy.
Jag tyckte mig se honom komma över stengolvet
med sin ryska bonddräkt, sin breda näsa, sitt
stripiga hår, sina obeskrivliga ögon — och höjande
handen predikade han mot Palatinen liksom en av
de vittnande bröderna från Antiokia.
Det båtar icke att vi stänga oss inne i våra
museer eller bland våra böcker eller att vi med
rytmers klang bygga oss ett skönhetsrike i
inbillningen. Rom brinner! Brandlukten hänger över
alla våra tankar. Hur vi än gömma oss för vårt
eget rannsakande öga, vina dock frågorna om
blomstring eller förfall som käppslag. Vad förstå
vi egentligen med barbarer om icke människor
utan skönhetssinne och självtuktan, som älska det
rafflande och grova och som låta sin subjektivism
avkasta kläderna utan att vårda sig om åtbörder
och ord? Passar det icke på oss? Tunga
knytnävsslag med smedshänder ha blivit tecken på
snille, men att sätta måttfullhetens åt alla sidor
skyddande glasklocka över en sådan sensitiva som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
