Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLASSICITET OCH GERMANISM 101
och luften och bergen. — Kristmän, nordmän!
ropar han och knuten faller handen mot bordet.
— Hören vad jag säger! Om ryktet maler
sanning, tänka stadsborna där inne i morgon breda
sina kostbaraste mattor på gatorna. Nordmän,
vi skola icke visa oss bländade och häpna som
fattiga stavkarlar eller stiga av hästarna. Lugnt
skola vi rida på, så att hovarna slå hål i mattorna
och lära dessa korsets riddare hur föga vi akta
fåfängliga människoverk!
Människoverket synes nämligen gärna
natur-dyrkarna från Norden fåfängligt, men då det ligger
i deras rasuppgift att sammanföra och hopsmälta
och då de följaktligen icke på längden kunna
fortfara att åtskilja naturen och människoverket
civilisationen, blir det merendels humorn, som blir
den slutliga försonande medlaren.
Humorn är icke blott kristnad satir utan den
mest oblandade droppe av germansk subjektivism
som någonsin kunnat upplösa de fastaste kristaller.
Historiskt sett måste humorn med sin
destruktiva förmåga gent emot den marmorhårda
apol-loniska strängheten enkom ha uppstått för att
varda germanernas handvapen i striden mot
klassiciteten.
Ett oväldigt granskande av humorn är oss
nordbor över huvud taget icke möjligt, ty
instinktivt veta vi, att denna är det palladium, under vars
hägn vi värna vårt Troja mot sydlänningarna. Om
ett konstverk saknar humor, förklara vi till och
med utan vidare, att detta är ett avgörande fel.
Stackars de romerska klassiker, som redan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
