Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLASSICITET OCH GERMANISM 103
heter. Och vem har ej skrattat åt den kända
anekdoten från Versailles, där Ludvig XIV icke
kunde förmås att låta behänga sin vägg med de
nederländska genrestycken, vilkas supiga och
stojande folklighet syntes honom så föga
uppbygglig. Hos oss nordbor och ej minst hos oss
svenskar besitta de snillrikaste av våra nationalverk
tvärtom en del groteska egenskaper, som
upphöjda till förebild snarare förvilda och förvirra.
Det sköna uppträder i Ultima Thule aldrig
nationellt utan alltid individuellt. Trots en
storslagen odling har det sällan lyckats svenskarna
att göra det typiskt svenska skönt. Vida oftare
har det typiskt svenska fått fortfara att te sig
drastiskt, nästan nederländskt. Det mest fulländat
sköna hos Sergel eller Runeberg bär tycke av
något avsöndrat och främmande. Begåvade med
mer historisk inbillningskraft än smak och därtill
sedan några årtionden starkt påverkade av
norrmännen, som stå klassiciteten fjärran och icke
förstå den, äga vi ej heller någon konstfilosofi,
som på allvar klargör vårt vacklande mellan
klassi-citet och germanism. Var konsthistoria inskärper,
att den stränga stilens upplösning i folklighet och
humor betecknar ett sjunkande. Var estetisk
lärobok uppställer klassiska teorier för blomstring och
förfall, enligt vilka stycken som Fredmans epistlar
eller Sven Duva vida mer känneteckna förfallet
än ägna sig till mönster. Vi erkänna dylika
synpunkter men undvika tillämpningen. Vi smeka
hellenismen med den ena handen och förjaga
honom med den andra. Thorild, Tegnér och Alm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
