Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM STIL
143
vi därav dra den slutsatsen, att den svenska stilens
grunddrag är realism? Att i rattan stund inte väja
för det drastiska är dock inte alldeles det samma,
och vi ha haft humorister. Däremot kan det frågas,
om vi någonsin haft en realist i strängare mening
och om inte ett fantastiskt drag merendels
framskymtat som ett arv från lantgården, där tomtar,
spöken och skogsrån ingingo i barndomens
föreställningar. Detta var knappast något som kunde
påverka myndigheters och beresta och lärda
reformatorers skrivsätt, men så mycket starkare måste
det ha färgat den »enfaldiga» berättelsen vid
brasan. När svennen härmade trollens sång i
högen, när jägaren viskade om möten med näckar
och lövjerskor, eller när morkäran förtalte, hur.
hon genom nyckelhålet hade sett de döda stå på
kyrkgången med ljus i händerna, då behövdes
säkert en annan stil över framställningen än vid
rådsbord och i studerkammare. Särskilt
berättelsen om gengångare, nedärvd som den var från
fadrens tro på ett av de döda i själva
gravkammaren fortsatt liv, bevarade länge poetisk fyllighet.
På måfå väljer jag här en bekant sägen bland
många. Den modiga grevinnan Barnekow från
Vittskövle i Skåne måste på en resa ligga över
i en enslig gästgivaregård. Om natten ser hon
vid sängen en man i jordiga trasor med ett blodigt
skar över hjässan. Han omtalar, hur han som
resande sovit i samma rum och med ett yxhugg
blivit dräpt av värden, som fått veta, att han
medförde en penningsumma. Sedan hade han blivit
nedgrävd under ett stort träd i närheten. Stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
